Ensammast I Sverige - Fernandez, Luisa & Peter Kent

Ner från minus 50 grader
Mannen brevid stinker svett
Vi går ner i varma mörker
Jag gör dig arvlös på en servett.

Jag ser dig på terminalen
som en hägring på en prada-klon
Jag har ett gömt behov i sjalen
för just en sån här otänkbar situation

Jag gick långsamt fram mot bordet
med min avvaktande blick
Över munnen mitt i orden
slog du till så hårt det gick

Jag såg du tyckte om det
Från nästan bottenlös tristess
kom det kärleksvarma våldet
och vinet spills
bleka Rorschachtest

Jag ser någon vid rödljus
samma NK-paraply
och någonstans i min plånbok
glöder en post-it från -97
där tio kulspetsblå små siffror
skriker våga utan ord
men ögonblicket glider undand
som skuggorna från små grå lätta moln

Jag ser din rygg från taxin
fast att jag vet att du har flytt
från det kalla tysta landet
jag stampar torkarbladens rytm
jag minns ingenting som hände
men jag kallsvettas ändå

VM i att hålla färgen
tyck synd om mig
jag är ensammast i Sverige...

Och jag drog med dig i mitt fall
och sen gled jag bara undan
så förlåt, förlåt för allt
för min förbannade kluvna tunga
jag har ett foto någonstans
dr vi är drottningar och kungar

Nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
Det har varit en lång lång natt
men jag är glad att mina
tårar är behärskade och lugna