I en svart tjärn furors rot
Hon stod tjärad och täckt av sot
En giftig sugga, en ettrig mara
Den vackraste skugga ur jordens djup
Ormarna knyckte och ormarna grep
Slingrande ur hennes sköte
Som hornkronor, som spindelns ben
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek
Hon ristade mitt kött, hon drack mitt blod
En stekande klinga i hjärtats kött
Jag blivit offrad till henne, denne
Giftige mask som gör allt dött
Ett svek oväntat nu fällde mig
Jag föll sargad och livlös
Allt var dött utom en gnista blott
I själen dit uranden livet sĺtt
Mitt blod ner i tjären rann, den svartare än svart blev...
|
|
(The Serpent Witch)
In a black bog by spruce roots
She stood covered in tar and soot
A poisonous sow, an unrelenting nightmare
The most beatiful shadow from the depths of the earth
The snakes strike and the snakes grip
Slithering from her head
Like a crown of horns, like spider's legs
Like the night arisen from the depths of the earth she screamed
She etched my flesh, she drank my blood
A searing blade in the heart's flesh
I was sacrificed to her, this one
Poisonous worm that kills all
A sudden betrayal brought me down
I fell gnarled and lifeless
Everything dead except a small spark
In the soul where the ancient spirit planted life
My blood flowed into the bogs
it turned blacker than black
|
| | |