Som ett djupt urĺl frĺn ett avgrund av hat.
De glömdas själar steg, en för en, man för
man, döda utan fred. Tog till vapen, tog
till sköld, ett hav av illvillig dödlös man.
Hatets och sotens arme.
De fann min väg de springa min skog.
Under mĺnens röda glöd.
Jag slog dem ner vĺg för vĺg, inga själar
i ro. Ett spjut ej räckte till denna kamp.
Korpbroder hört nu klingors spel. Snart
himmelen täckets av brödrar mina.
En kamp det blev, en sista gĺng.
Brödrarna stod där sida vid sida.
Himmelen dĺnade, en väldig sĺng.
Korpnäbb och klinga dĺ tog sin föda.
De stred till seger fören slutlig ära.
Ty denne seger än korpen bära
|
|
(Brothers Of War)
Like a deep call from an abyss of hate
The forgotten souls arose
One by one, man by man, dead ones without peace
Armed with weapons, armed with shields
A sea of sinister undead men
The army of hate and ashes
They found my path, they ran through my forest
Under the red gloom of the moon
I felled them wave by wave, no souls in peace
One spear could not win this fight
Brother Raven heard the song of swords
Soon the sky was darkened by my brothers
A fight it was, one last time
Brothers stood side by side
Thunder in the skies, a mighty song
Raven's beak and sword quenched their thirst
They fought til victory for the final honor
This victory is worn by the raven still
|